Bild
Klinika

Designer av ett friskt leende

Diagnostik

Ett av de viktigaste momenten i tandvårdsprocessen är planering.

För att nå ett resultat som kan göra patienten nöjd krävs det vanligtvis:

  • ett samtal med patienten
  • en undersökning i tandläkarstolen
  • en noggrann diagnos

På HAHS-kliniken görs alltid en noggrann diagnos inför behandlingen. En förutsättning för en korrekt diagnos är att det finns tillgång till lämplig utrustning. För detta syfte använder vi bl.a.:

  • digital röntgen
  • digital tomografi
  • diagnostisk laser DIAGNOdent
  • elektronisk ansiktsbåge 3D (ARCUS DIGMA)

En utgångspunkt i behandlingsplaneringen för varje patient är ett så kallat ortopantomogram.

Det är en platt röntgenbild som möjliggör att göra en preliminär helhetsbedömning av tänder och ben. På kliniken har vi en digital skanner, DIGORA PCT. Med hjälp av denna undersöker vi ortopantomogrammet på en bildskärm, vilket ger en mycket tydligare och mer detaljerad bild än på en traditionellt framkallad röntgenplåt.

En undersökning av förekomsten och graden av karies gör vi med hjälp av en diagnostisk laser, DIAGNOdent.

Den ersätter de inte lika precisa traditionella instrumenten (sond och spegel). Under inverkan av laserljus utsöndrar den kariesförändrade tandvävnaden fluorescens. Mätningsresultaten visas på en bildskärm. Denna undersökning möjliggör ofta att ställa en diagnos utan att behöva hänvisa till röntgenbild.

En korrekt diagnos är särskilt viktig vid protes- och implantatbehandling.

Resultatet beror helt och hållet på hur noggrant tandläkaren tolkar patientens tandstatus och därmed kan göra kronor på ett lämpligt och estetiskt sätt. Vid regenerering av patientens tänder kan inte tandläkaren eller protetiker arbeta efter ögonmått - oavsett om de regenererar endast en tand eller flera tänder. Det är viktigt att man börjar protetikarbetet med att skaffa information om patientens munhåleförhållanden. Först därefter kan man påbörja tandbehandlingen, utförandet av kronor eller proteser.

Varje patient biter ihop på sitt sätt, med olika kraft. På HAHS-kliniken utför vi kronor och proteser baserat på en datadiagnos av underkäkens rörelser mot överkäken. För detta använder vi en elektronisk ansiktsbåge 3D (ARCUS DIGMA), som möjliggör att föra över en tredimensionell bild av patientens käke till en dator. Efter att vi behandlat uppgifter från bilden i en dator kan vi perfekt reproducera patientens bettförhållande och flytta dem till en artikulator, i vilken vi ställer in och riktar patientens tänder. Metoden innebär att man förhindrar överbelastning i bettet och att tänder skaver in i varandra. På så vis minimeras risken att patienten förlorar implantat och att negativa förändringar sker i tinnings-/underkäkesled.

Vid planering av implantbehandling är det mycket viktigt att noggrant bestämma skicket på patientens tandben på den plats där implantat ska göras.

Benprofilen (benets bredd och höjd) påverkar bl.a.:

  • antalet nödvändiga implantat
  • sort, typ, längd och diameter på implantat
  • behovet av att regenerera ben på den plats där implantat ska göras

En platt vidbild tillåter ofta inte en tillräckligt noggrant diagnos av benförhållandena. Att påbörja en implantatbehandling utan att först ha gjort en ingående undersökning av benskicket skulle innebära att viktiga beslut rörande behandlingsförloppet skulle behöva fattas under behandlingen vilket ökar risken för ett misslyckande.

En allsidig undersökning av benförhållandena utför vi med användning av bilder framställda med hjälp av en modern digital tomografi New Tom 5G, som möjliggör reproduktion av benstrukturer på patientens kranium i tre plan. Genom att analysera den här bilden i ett datorprogram planerar vi en optimal placering av implantat och ytterligare behandlingsetapper. Därutöver kan vi vid behov först utföra behandlingen virtuellt (på en dator) och därefter på patienten.

Konsekvenserna av oexakt diagnostik

Konsekvenserna av oexakt diagnostik och en ytlig analys av tandförhållanden hos patienten är mycket allvarliga. De allvarligaste konsekvenserna är bl.a. överbelastningar, förslitningar på implantat och förändringar i tinnings-/underkäkesled (som ofta är smärtsamma).