Resultat av vårdslöshet

Obehandlade bettdefekter kan leda till allvarliga störningar i käkleden. Det första symtomet är knarrljud då man öppnar eller stänger munnen, och karies (defekterna förhindrar noggrann tandborstning) och tandköttssjukdomar (paradentos). Till slut kan de bidra till förlust av alla tänder.

Orsaker till defekter

Störningar orsakas på grund av medfödda eller förvärvade bettdefekter (i ca 80 % av alla fall). Förvärvade defekter utvecklar sig under de första levnadsåren. De framkallas av:

• vitaminbrist (t.ex. D-vitamin),
• olämplig placering av spädbarnet i sängen, felaktig amning,
• felaktig andningssätt (genom öppen mun, till följd av förstorade halsmandlar, allergier, inflammationer av näsans eller halsens slemhinnor),
• olämplig svälj- och talteknik,
• sugvana (fingrar, läppar, föremål),
• skador.

Den vanligaste orsaken till defekter är dock karies (särskilt i mjölktänderna) och dess följder, vilka ofta leder till för tidig tandförlust hos barn. För tidig förlust av mjölktänder leder till bettstörningar, stoppande av käkbenstillväxten samt skadar utvecklingsprocessen av permanenta tandämnen. Till följd av detta påskyndas eller försenas processen av tandväxlingen och eruptionsordningen av de permanenta tänderna rubbas (tänderna sitter trångt, är förflyttade utanför tandbågen, sitter snett etc.).

Vanligaste bettdefekter:

1. hos barn:

• underbett – uppstår till följd av för stor underkäkstillväxt framåt eller stoppad käktillväxt.
• överbett – underkäken tillbakadragen i förhållande till överkäkens tänder.
• öppet bett – ingen kontakt mellan tänderna i höjdled.
• korsbett – överkäkens tuggtänder går innanför underkäkens.

2. hos ungdomar och vuxna behandlar man oftast s.k. tandavvikelser:

• tänder som växer utanför bågen
• sneda tänder
• förflyttade tände
• tänder som blivit stoppade i benet.